Jag har åkt samma väg till jobbet de sista 25 åren och det är då ganska naturligt att observera trafiken. Och jag tycker mig se en förändring i vilka som kör som galningar. Förr var det ofta taxibilarna som susade fram betydligt fortare än hastighetsbegränsningen plus att körstilen var … “intressant”. Idag så tycker jag taxibilarna kör mer som vanliga bilister, dvs håller hastighetsbegränsningar någorlunda och sticker inte ut när det gäller körstil.
I stället så har nu företagsbilarna tagit över. Jag menar de där små skåpbilarna (“hantverkarbilarna”) som tar sig fram i hög hastighet, kör om i kurvor utan sikt eller på backkrön, osv. När jag blir omkörd i hög hastighet brukar jag tänka “de ska säkert till BB” (skulle förklara överbeläggningen på BB) men jag har svårt att tänka på att nästan varje hantverkare ska till BB … varje dag … och att de kör i motsatt riktning från BB.
Så jag undrar lite grann vad det är som gör att hantverkare har så himla bråttom? Och vet deras arbetsgivare om hur de kör?
I’ve just noted that when I find a service that looks interesting, my first reaction is to check “is it US based?” and if it is, then I move on.
Årets Nolia Mässa var en besvikelse, på väg in till mässan så sa jag till hustrun att jag skulle köpa något som inte var mat … för att uppfylla detta så var jag tvungen att köpa två stycken underlägg till tekoppen !! Det fanns inget annat av intresse.
Uppriktigt sagt så tycker jag det varit ett problem med marknader och mässor de senaste 10-15 åren. Det roliga har ju varit att åka på en marknad/mässa för hitta saker som man aldrig sett förr och som är bra att ha (nytt eller begagnat spelar ingen roll).
We got invited to spring graduation ceremony for new PhDs yesterday. To my surprise my teacher in statistics was there, it’s around 30-35 years ago since I took that course and last met her. She was invited to celebrate her “jubilee PhD”, in other words it was 50 years ago that she was awarded her degree. Respect.
A musical interlude from a university ceremony yesterday.
The light at the end of the tunnel
I’m not saying that the village where I live looks like this all the time, but occasionally, it does … and it’s quite nice when it does.
Let’s continue my “photo posts” series with two portraits of Albus who is a German Shepard, which is pretty obvious to most people. Although big, he is a wonderful and very kind dog, who seems to be very fond of children … and cats … but the cats are not fond of him.
For those who speaks Swedish: jag antar att alla andra vet om detta men “schäfer” betyder bokstavligen “fåraherde” … det är mindre än ett år sedan jag lärde mig detta !!
Jag insåg plötsligt att det är ganska sällan att jag lägger upp några av de bilder jag tar. De hamnar oftast på något annat konto, på nåt ställe där ingen hittar dem eller så laddar jag inte upp dem alls.
Det vore nog bra om jag ändrade på detta, så jag börjar med en bild ur dem samling jag sitter och redigerar just nu. Denna är en ögonblicksbild från en gradering till 5:e dan i ju-jutsu kai, det som du ser är en händelse i katan Kime No Kata som ska utföras just till 5:e dan (det är den enda katan i hela systemet numera).
Under året har Datavetenskap firat 30 år och den 4 december var det lite speciellt. Anställda och före detta anställda bjöds in till ett litet event på eftermiddagen följt av en kombinerad jul- och 30 år middag.
Eftermiddagens event var att fyra personer berättade om sina erfarenheter från att ha jobbat/studerat vid institutionen. Christina Igasto berättade om hur gått från att vara student/doktorand i Umeå, till att nu vara chef på en stor myndighet i Australien.
Sigh, just discovered a few things that’s going to cost me some money.
I have a couple of flashes that I used to use a lot, this meant that I had a fair number of AA batteries. About 1.5 year ago I bought a Godox flash with a special battery (+ one extra battery) and I’ve been using that flash exclusively since then. This means that my AA batteries have been left unused since then … and uncharged.
I logged into Instagram and it was fantastic. I scrolled through photos uploaded by friends or photographers that I followed, there were no ads, no recommendations, nothing, just the photos I wanted to see.
And yes, this actually happened.
Let me explain, over time, Instagram has become less and less interesting/useful to. This is, of course, by design, it’s exactly how Meta has planned it. So, I used it less and less.
Sigh, here we go again. It’s time to look at what some students have done (a possible case of plagiarism), try to decide if I should make an official case of the whole thing and send it to the Disciplinary Board, or just tell them to avoid doing this again. Every so often I get the feeling that they time these things deliberately, just so I have more to do when I’m already really busy.
Det är lite trist att knata runt i skogen, komma fram till en skogsväg och hitta en … f.d. husvagn. Jag förstår inte vitsen med att göra på det här viset.
No, I’m not talking about my stomach … although it’s also widening … unfortunately … I’m talking about lenses. It appears that the older I get, the wider I go.
When I bought my first SLR as a teenager, I considered a 135 mm a wide lens and preferred a 200 mm or 400 mm. When I bought my first DSLR I used something like a 24-120 zoom for almost everything, later I’ve become fond of prime lenses, first a 90 mm, then 85 mm, then 50 mm, then 40 mm and the latest lens I bought was a 28 mm.
On YouTube, there are many “What’s in my photo bag”-videos, it’s both silly and fascinating … so I can’t resist making a “What’s in my photo bag”-post. I’m actually going to make several posts, since I use different gear for different situations.
My mini bag This is my mini bag, I usually put these two bags in my workbag, or toss them in the car when I’m going somewhere. The GR IIIx is my everyday camera, it’s a quite fantastic camera in a tiny body.
I’m a big tea drinker, so I was pretty happy when they bought one of these “fancy water boilers” at work. This makes it much quicker to prepare a cup of tea, and as you can see, I have a pretty big cup to fill.
There is only one problem, to fill the cup I need to hold down the lever until my cup is full. As you might guess, it takes some time to fill the cup, and standing there holding down the lever is pretty boring.
Yesterday I got my new wide-angle lens, new and new … it’s an old second-hand lens (14-24/2.8) from MPB, and it’s a giant piece of glass. Compared to my other lenses it’s “silly big”, I’m starting to get a bit worried if I can fit it in my rucksack!!
Anyway, I went out today to test it and here is my first shot … and it’s going to take some time to get used to this lens.
Every so often, I wonder if I need a larger working memory. A couple of days ago, we went on a short trip to visit family, since it was a short family trip, I decided not to bring any serious photo gear. Instead, I would just take the GR IIIx (almost always in my pocket) and the Lumix GM5 with the small 12–32 and 35–100 zooms (fits easily in a pocket).
This isn’t as much about photography as it’s about post-processing. Some time back, I discovered that Lightroom Classic on my desktop didn’t display all the options that the program has. When I looked closer, I discovered some small text that basically said, “your computer is too old and feeble, so you can’t use the fancy stuff”. Yep, my computer isn’t the latest model, not even the previous model … or the one before that … in fact, they are probably right.
